Samhället behöver sina strömningar av tankar som ständigt prövas och omförhandlas. Norrtälje å står som en metafor för samhället. Tillflöden gör ån levande, konsten ger skärpa åt fenomen som vi kanske inte fullt förmår att omfamna. Kanske drar vi på smilbanden, kanske skaver det och vi drabbas av förvåning, rädsla, skuld, ilska eller genans. Varje flod, varje å har sina rännilar. Sinar de upphör ån att vara livgivande.

Verken förhåller sig till det som får oss att inte stelna, utan snarare öppna upp sinnet och ta tag i det som är väsentligt för att bli de bästa jag/vi som det går att vara. De utgör en ansats att gestalta systemkollapsens avtryck, samtidigt som de sträcker ut en hand och bjuder in till att stanna upp invid ån.

De aktiverar platsen och tanken, vilket förstärks genom guidade vandringar, performance och picknickar. Med denna ingångspunkt nås även pågående processer kring minne, förlust, skevhet och sårbarhet. Detta sker i en kontext av samhörighet och empatiskt ”lyssnande”. Konstverken genomsyras av att ta plats som politisk och filosofisk kraft i samhället.

Konst i ån – Rännil uppmanar oss att reflektera över det egna, förhandlingar som sker i rummen mellan det personliga och det gemensamma. Men hur ser förhandlingen ut då vi delar samhället i vår olikheter? Kanske någon vill backa ända till Aristoteles dygdetik (rättrådighet, tapperhet, klokhet och måttfullhet) medan andra kliver in i samtalet via den dissonans som verken frammanar genom att ta stöd i positioner kring affektteori och aspekter av ”becoming”.

Anna Viola Hallberg

konstnärlig ledare för Rännil